April

April denna kalla och nyckfulla vän som kan gå från snö till sommarvärme och tillbaka men antagligen blir mulen, blåsig med en temperatur på +6C° under större delen av månaden vilket är lika genomsnittstemperaturen för månaden i Kungliga Hufvudstaden,

Lättare att förutspå än aprilvädret är Ölprognosen som består av två släpp av tillfälliga öl samt ett släpp av 121st lokala öl av vilka 28 aspirerar på tillträde till Ölkylen.

Men ack vad man kan bedra sig. Inte nog med att Systemet säljer Corona, deras centrallager har drabbats av samma virus och har personalbrist och det är, förhoppnings bara tillfälligt, stopp på att beställa ur det Tillfälliga sortimentet.
Men butikerna kan i sitt sortiment ta in från detta sortiment och de flesta brukar dyka upp i den lokala shopen.
Det som tidigare var så lättåtkomligt, bara en knapptryckning bort, hänger nu som moroten framför åsnan.

Av de 121 ölen i det Lokala sortimentet i har 6st gästat ölkylen tidigare och 4 st får förnyat förtroende. Bland de 28 finns 3st nya bryggerier, Hybris, Pax och Unibärsum.
Unibärsum har jag i och för sig hört talas om tidigare men aldrig provat. Kul. Nynäshamn presenterar sällan några nyheter men nu kommer i alla fall en pale ale kallad Ankarudden som måste provas. Ankarudden är förövrigt bryggan som båten till Öja går från.
Stigberget, däremot, nästan vräker ut nyheter och gör bloggaren pank men sällan besviken och denna gång är det 4st som spanats in.

De tillfälliga släppen presenterar lite mer blygsamma  40st kandidater varav 12st kvalat in för att gå vidare in i Ölkylen.
Åtminstone de som den lokala butiken behagar ta hem och vilka det är är ännu skrivet i stjärnorna.
En av dessa 12 är en återkommande gäst vid namn Carismatico från oemotståndliga O/O. Släppet består av spridda skurar då det är 10 bryggerier bland de 12 utvalda varav ett helt okänt spanskt bryggeri och ett lika okänt ryskt bryggeri.
Ett av de två bryggerier som har 2st öl på startlistan är det bland ölnördar så förhatliga Lagunitas som sålt sin själ till djävulen, det vill säga Heineken, men jag tycker Lagunitas fortsätter göra god öl så det blir att rucka på sina principer.

Men sitt inte hemma och sura för denna beställningsmotgång som tyvärr innebär stora ekonomiska avbräck för småbryggerierna, knata ner till Bolaget och stödhandla de öl från svenska mikrobryggerier som är tillgängliga, det är de värda.

Prylsport

I detta nådens år 2020 är det 5-års jubileum sedan den första vörten kokades.
Ska jag vara riktigt ärlig så gjordes en bryggning av två ölsatser allra först men det tycker jag inte räknas riktigt, trots att vi inte kunde låta bli att torrhumla generöst som vi tyckte då, 4-8g per liter.

Den första riktiga bryggningen gjordes med inspiration från Omnipolloherranas bok ”Brygg Öl” och receptet i fråga var Nebuchadnezzar. Med stort självförtroende inhandlades hårdvara i form av kastrull, kylspiral, BIAB-påse mm och mjukvara i form av malt, humle och jäst.
Sen var det visst vatten också, men hur mycket?
Det står ju inte i receptet!
Bara hur mycket öl det skulle bli. Förvirringen var stor.
Som den tangentbordsvirituos man gärna utger sig att vara så söktes glatt med lämpllig sökmotor efter tips på nätet.
Sökresultaten sa alltid ”att det beror på”. Vad det berodde på visade sig vara att antal parametrar som till exempel bryggmetod, vattenabsorption i malten, effektivitet i mäskning. Nu var jag färdig att ge upp, kunde ingen j****l säga hur mycket vatten just jag behövde?
Med när nöden är som störst så hittade jag en liten kalkylarkssnurra just för BIAB som gick att begripa och sedan gick allt som en dans på rosor.
Ölen blev över förväntan men det blev bara runt 30st 33cl flaskor att dela på två bryggare. Kan man öka satsstorleken utan att skaffa större kylväska?
Absolut sa internet. Maxi-BIAB var svaret som sedan praktiserades ett antal gånger till jag ledsnade på att det alltid blev så kladdigt på golvet när påsen skulle lyftas ur kylväskan.
Redan vid första bryggningen hade jag funderat på Hink-i-hink metoden med mäskning på spis som då verkade lite för omständlig men nu verkade mer begriplig.

Sagt och gjort och teori blev till praktik i och med att det borrades sisådär 1500+ hål av diameter 3mm i botten på ett jäskärl, vilket tog en stund. Det tog en stund och 15 bryggningar innan även Hink-i-hink förpassades till sopbacken efter en stund av ouppmärksamhet då jag lyckades hälla en del av mäsken bredvid lakkärlet och i samma stund blev köksgolvet självhäftande. Det tog en lååång stund att torka upp men gladare tider stundade då Mitt Hjärtas Utvalda tyckte jag borde skaffa bryggverk istället för att torka golv. Det tyckte jag med och den äktenskapliga enigheten var stor.

Utvecklingen har sedan rasat på med koniska jäskärl i plast som sedermera blev i rostfritt, vattenbehandling, styrning av jästemperatur, refraktometer och annat smått och nice.
En het makaron just nu är jäsning under tryck som intresserar en del. Om man som jag läser olika hembryggarbloggar och forum så pratas det mycket om att minska syreexponering av den färdigjästa ölen.
Men det får nog vara för min del.
Än så länge.

Så som rubriken säger, ölbryggning är även det en prylsport, måste kolla med Järnhandlarens och Festfotografens äldsta vad som gäller, han är en hejare på prylar, helst dyra dylika.

Cheers Mates!

Viktiga val i livet

Av och till hamnar man i situationer som kräver för livet viktiga vägval och då menar jag inte Aftonbladet eller Expressen för båda går fetbort.

Nej, det handlar om att välja när man kommer ut på Götgatan från den södra utgången från Slussens t-banestation.
Höger eller vänster? Att klämma in en fot på Hatten eller rulla hatt på Foten? Trångt eller rymligt? Uppförsbacke eller nedförsbacke? Etablerat eller nyöppnat?
Det handlar om att välja mellan Omnipollos Hatt och Stigbergets Fot som är belägna sisådär 187m från varandra.
Omnipollos Hatt har funnits några år och är det alltid trångt bland ölskäggen när det ska väljas bland de tio kranarna och sittplatserna äro få i den minimala lokalen.

Valet föll den här gången på nyöppnade Stigbergets Fot som ligger i hörnan Götgatan och Mariagränd. Lokalen är ganska rymlig och målad i någon skolmatssalsgulbeige färg. Kranarna är 23st till antalet och de flesta innehöll den dag etablissemanget besöktes, mest Stigbergets egna öl vilket inte alls på något sätt är dåligt, eftersom det är ett av Sveriges bästa bryggerier men jag hade hoppats på att det skulle finnas något nytt, spännande och oprovat från dem. Det är dock inte lätt att tillfredsställa den kräsne bloggaren som införskaffar nästan allt Stigberget brygger. Serveringen bygger på en enkel princip, stor öl, fullt glas, liten öl, halvt glas. Enkelt.

Vad jag drack? Jo, det blev en Narangi, en juicigt disig IPA på 6,8% serverad i ett enkelt fotlöst, och i mitt fall fullt, glas.
Smaken är fyllig med tydliga toner av apelsinskal med en snäll beska och någon sötma. Det som serverades var sannolikt färskare än de jag provat tidigare då tonen av apelsinskal var mycket tydligare. eller så är det skillnaden mellan fat och flaska/bruk. Birametern når 8 av 10, mycket välsmakande.

Slutsatsen av öl och lokal blir att jag kommer återvända till Stigbergets fot och den avspända miljö som jag tycket fanns där för en Stigbergets sitter aldrig fel.
Jag vet inte vem som designat Foten men jag tycker den har typiska drag från både Omnipollo och Mikkeller.

Nu när har Ölstugan Tullen och Stigberget hittat till Stockholm, kan man hoppas på The Rover och Ölrepubliken också?