Mitt liv som försökskanin.

Mitt Hjärtas Utvalda har varit spinningledare inom Friskis&Svettis ganska länge och sedan ett år tillbaka dessutom i ytterligare en disciplin, skivstång. Nu räcker inte detta för den träningsjunkie hon är, så därför ställer hon upp som fadder för nya ledaraspiranter. Detta ledarskap innebär att musik skall väljas, träningspass skall utformas och provas. Fadderskapet innebär att ledaraspriranternas pass också skall provas.
Jaha ja, gissa på vem? Nu är det i och för sig frivilligt, så frivilligt det blir inom äktenskapets gränser, men så här efter lite slappande på semestern sätter kanintjänsten sina spår i form av en underbar träningsvärk som gör att försökskaninen knappt kommer ur sängen på morgonen.

Assar

En helt annan form av försökskanintjänst är ölprovning vilken också kan medföra viss värk men inte är fullt lika svettigt.
Dessa försöksverksamheter kan ibland kombineras med att först svettas och sedan  fylla på vätska i form av en AE (After Exercise) på lämpligt ställe. Detta innebär dock att kommunala fortskaffningsmedel måste nyttjas till och från denna verksamhet vilket får undertecknad att känna sig som turist.
Vid just ett sådant tillfälle bar vi, nyduschade och fräscha, våra mindre fräscha träningskläder i omsorgsfullt valda väskor till Bishops Arms på S:t Eriksgatan för att fylla på omsorgsfullt valda vätskor. Bishops är pålitligt så tillvida att det ser nästan likadant ut överallt, flaskölssortimentet skiljer en del mellan pubarna.

Slottkällan Nollåttorna #4 Chinook
Slottskällans bryggeri beläget i Sveriges fjärde största stad Uppsala har bryggt specialöl till Bishops i Stockholm där varje pub fått ”sin” humle. S:t Eriksgatans öl är humlad med Chinook och kallas helt enkelt för Nollåttorna #4 Chinook. Ölen har en bra bitterhet, är hyfsat fyllig och hyfsat humlad. Birametern tar sig till 6 av 10, hyfsat.

The Kernel Citra Cascade Columbus
Ölvärldens kanske fulaste etiketter och minst fantasifulla ölnamn har The Kernel Brewery i London. Ölen är däremot generellt bra och valet vid denna AE föll på The Kernel India Pale Ale Citra Cascade Columbus, ja den heter så.
Smaken på ölen i denna fula flaska med det tråkiga namnet är en rejäl beska, rejält torr med fyllig kropp och en hel del citrus toner vilket var väntat med den humlekombon. Riktig gott och mycket obrittiskt men väldigt västkustskt. Birametern flöjtar upp till 7 av 10, välsmakande.

Doping eller…

Man kan inte annat än förundras över dessa klena och sjukliga elitidrottare. Norska skidlandslaget behöver ta astmamedicin i förebyggande syfte och en del andra tar medicin för allvarligt hjärtsjuka utan att ha ett diagnostiserat hjärtproblem.
Nåja, det är inget nytt att elitidrottare är klena, förr i världen, på 1900-talet, när det fanns obligatorisk militärtjänst, så blev många av de då kända och nu för tiden helt före detta och mest glömda elitidrottarna uttagna till enklare och mindre krävande handräckningstjänst, dvs malajer, vid antagningen ansåg man antagligen att de inte de klarade mer.

En annan form av hjälpmedel eller fusk är faktiskt alkohol och de Olympiska spelens första dopingfall drabbade Hans-Gunnar Liljenvall vid OS i Mexico 1968 som annars mest är känt för Bob Beamons jättelängdhopp på 8,91 samt John Carlos och Tommie Smiths svarta handskar vid prisutdelningen för 200m.  Liljenvall laddade upp med ”två pilsner” innan skyttemomentet i modern femkamp och överskred därmed den mängd alkohol i blodet som var tillåten.

Alltså, efter dessa utvikningar, är det nog så att Bloggaren själv, aka Hedge Crasher, ägnar sig åt systematisk doping i form av ett organiserat intag av hantverksöl som förvaras i den speciellt införskaffade Ölkylen, dessutom dokumenteras allr i det nästan världsberömda kalkylbladet. Man får passa sig så att det inte spontant ringer på dören för urinprov.

Blande de senaste i raden av preparat var Stone Delicious IPA.
Stone är ett pålitligt bryggeri som dessutom haft den goda smaken att starta bryggeri i Berlin för att vi Européer skall kunna njuta av lite färskare öl, det är skillnad, mer om detta här.

Stone Delicious IPA
Som vanligt från Stone (USA) saknar flaskan etikett, de trycker helt enkelt direkt på flaskan, vilket gör tomglaset mindre intressant för hemmabryggarna. Delicious är en ganska typisk västkust-IPA på 7,7% ABV. Ölet är ljust bärnstensfärgat med ganska kraftigt och långvarigt skum, doften är humle från ganska ovanliga Lemondrops och El Dorado med en aning sötma. Smaken har en bra och lång, nästan växande beska med rejäla mängder humle med citrusinslag och är ovanligt maltig från Stone. Birametern pinnar kvickt på till 7 av 10, välsmakande.

Bryggeri Skeppsgossen Bee Hoppy
Bryggeri Skeppsgossen var till någon vecka sedan helt okänt för mig men ligger i Karlskrona i Blekinge och är, om jag fattat rätt, en del av Restaurang Skeppsgossen. Trevligt med restaurangbryggerier.
Deras Bee Hoppy är den första öl jag provat från dem och skall vara en IPA på 6,3%ABV med honung och är torrhumlad med Simcoe.
Enligt deras hemsida är det ”en välbalanserad IPA med tydlig beska och en fantastisk humledoft slår dig i ansiktet när kapsylen vrängs av flaskan”. För målande och yviga beskrivningar är varningssignaler för mig men prova bör man.
Rent principiellt och generellt slår inga dofter i ansiktet direkt från flaskan, ölen behöver skumma en del innan doften kommer.
Doften från Bee Hoppy är ingen käftsmäll, snarare lite återhållen men ganska tydligt söt. Färgen är mörk bärnsten med ett tätt hållbart, ljust ljusbrunt skum. Smaken är maltig med en rätt liten sen beska, en del humle som framträder sent, egentligen inte förrän andra klunken, och en tydlig honungssötma. Birametern tar sig till 6 av 10, hyfsat.

Ljus lager är inte gott!

En kategoriskt uttalande som  är sant till ungefär 94,76%. Lite mer nyanserat så är hemligheten att jag inte vill väta min strupe och misshandla mina smaklökar med ljus industrilager, och varför skall man det när det finns så mycket god öl att dricka istället.
Det finns många ljusa lager som det egentligen inte är något fel på, ingen felsmak utan snarare ingen smak, alls. Var är beskan och humlen? Måste det bara vara så maltsött?
Men  å andra sidan vet jag inte hur en sjömansbiff blir om den tillagas med en humlestinn DIPA istället för lager.

Hantverksbryggeriernas ljusa lager är något helt annat än de massproducerade industriprodukterna från storbryggerierna. Systembolaget kallar dessa hantverksöl ofta för ”Modern lager” och de har lite mer beska och mer humlesmak än industriprodukterna. Ett steg ytterligare i mina smaklökars riktning är IPL, India Pale Lager, en rejält humlad lager med hyfsad beska. Helsingborgs Bryggeri har till och med en dubbel IPL som jag inte kunnat låta bli att beställa, blir helt klart intressant och återkommer i ärendet.

Nakd Selfie IPL.JPG
Nakd Selfie IPL som tyvärr utgått från Systemet har jag däremot druckit. En lager som banne mig inte går att skilja från en IPA, smakmässigt i alla fall. Ljust gul och grumlig med ganska mycket skum, mycket tropisk frukt i både doft och smak. Riktigt bra och lång beska även jämfört med en IPA. Något tunn kropp som antagligen beror på låga 5% ABV. Springer i cirklar runt många Session-IPA. Birametern rasslar raskt till 8 av 10, mycket välsmakande.

Nynäshamns Tjockhult Tjinook
Akkurat, som jag anser är klart överskattat (återkommer om detta kanske kontroversiella påstående i kommande inlägg), introducerade Tjockhult Tjinook som sin husöl för några år sedan och har senare blivit beställningsbar på Systemet, dock enbart kollivis om 20 flaskor.
Tjockhult är Stig Vig, Dag Vags alltför tidigt bortgågne frontfigurs påhitt eller komposition. Lyssna på Tjockhult från liveinspelningen Scenbuddism, den är fantastisk, njut av Beno Zenos gitarrsolon, rysningar och gåshud.
Nynäshamns Ångbryggeri brukar döpa sina öl till någon plats i skärgården, vanligtvis öar i närheten av Nynäshamn och på deras hemsida kan man hitta platserna på sjökortet, så även Tjockhult som består av 14 stycken öar. Tjinooken är en ganska maltig öl som har en ganska snäll beska som kommer sent med en hyfsad mängd humletoner av citrus och har en ganska lätt kropp. Birametern tar Katarinahissen till 7 av 10, välsmakande.

Nynäshamns Landsort Lager
Från samma bryggeri kommer Landsorts Lager som nästan är urtypen för hantverksbryggd lager. En lager som är välgjord och balanserad med en del smak, ganska maltsöt med ganska liten beska och en aning citrus. På något sätt når den inte ända fram och är vid dags datum rätt mainstream. Njuts bäst på Öja där bilden är tagen. Birametern når inte upp till fyrens höjd, når bara 5 av 10, mediokert.

Nääs Kab-Blammo 2.0 IPL.JPG
Ett favoritbryggeri är All In Brewing i det ölkunniga Göteborg som har samarbetat med Nääs Gårdbryggeri i Östergötland. Resultatet är Ka-Blammo 2.0 en IPL på 6% ABV. Ölen är bryggd med vetemalt och amerikanska humlesorterna Simcoe, Citra och Cascade. Smakresultatet är ordentligt humligt med en del grapefrukt, ganska liten beska och en svag syrlighet. Birametern når med tvekan 7 av 10, välsmakande.

Mikkeller American Dream.JPG
Mikkeller brukar göra bra öl men har under senaste året blivit ganska spretigt med en massa suröl och fruktöl till höger och vänster. När deras American Dream kom för drygt 5 år sedan var de (tror jag) ensamma om att aromhumla en lager med amerikansk humle. Smakades första gången på på fat den utmärkta gastropuben  The Man in the Moon. Ölen har en tydlig humlearom med en del citrustoner, mycket bra beska för en lager. Den är ganska torr och saknar lagerns maltsötma. Kroppen är något tunn. Birametern tar sig över sundet till 6 av 10, hyfsat.

Mikkeller Hop Burn Low
Mikkeller Hop Burn Low. 10% ABV lager med amerikansk humle. Ingick i en ölprovning hållen av skäggig hipster på Mikkeller and Friends och jag hade antagligen inte valt den själv.
Smakar IPA med mycket humle och citrus, ja nästan DIPA. Mycket fyllig och god. Gärna med Lowland whisky, tex Glenkinchie. Birametern når 8 av 10, mycket välsmakande.
IMGP33502

Slutsats: Ljus lager kan i vissa fall vara gott, till och med mycket gott, men bara ett fåtal når en IPA:s smaknivåer.

Ölbeställning

Att beställa öl via Systembolagets hemsida är ibland som att försöka få biljetter till The Boss. Jag var ute efter den lite mytomspunna och legendariska Thomas Hardy´s Ale, en brittisk barley wine på 11,7% och det skulle finnas 1080 flaskor i weblagret. Ölstilen är inte riktigt min passion men med det rykte som finns kring ölen tänkte jag, likt matadorerna i Ferdinand, att honom skall vi ha. Men icke! 10:00:33, dvs 33 sekunder efter att det var möjligt att beställa så var weblagret tomt.
Ett antal flaskor finns i ett fåtal butiker i Stockholmstrakten men frågan är om de finns kvar när jag hunnit dit. Skam den som ger sig.

Edit: Efter en snabbutflykt till MoS kommer Ölkylen få besök av Thomas Hardy´s.

Misslyckat jubileum

Strax före semestern gick det att se i mitt übernördiga kalkylblad att det snart var dags att fira 800st olika provade öl. Ett dylikt firande bör ske under högtidliga former med en väl vald mycket god öl men nu blev det helt snett.
Under semestern uppdaterades inte kalkylarket speciellt noga utan när jag så småningom ägnande mig åt lite uppdatering från allehanda spridda anteckningar så hade jag plötsligen provat 812st olika öl.
Vilken blev öl då numero 800? Inte helt säker men om man nogsamt studerar provdatum  i bladet så var det antagligen Brutal Brewings The Tail of the Whale som intogs i Låkkatjåkta Fjällstation i Sveriges högst belägna bar, 1230 m.ö.h.
The Tail of the Whale tycker inte jag är speciellt god och ett dåligt val som jubiléumsöl, Birametern nådde bara 4 av 10, men just där och då fanns inte så mycket att välja på, alternativet hade varit Norrlands Guld som jag har smakat men inte dokumenterat och som är ännu sämre. Det gick dock att välja mellan 33 och 50cl på Norrlands Guld.

Ballast Point Dorado
Hade jag haft lite koll på läget hade jag antagligen burit med mig en Ballast Point Dorado DIPA upp på fjället som jubiléumsöl. Helt andra grejor med rejäl humlekick med mycket tropisk frukt, bra och balanserad beska och en fyllig kropp. Birametern klättrar glatt upp till 9 av 10, världsklass.

Semester del 2

Efter det i ett tidigare inlägg fantastiska fjällbesöket tillbringades 11 timmar i Ölkylens och tvättstugans närhet innan bilen fylldes med öl till mat för grillning och mat för grillning. Kursen styrdes därefter norrut till den lilla stugan på det långa skäret med fyren.

Vi han nätt och jämt plocka in kylvarorna och maten innan De Ölnördiga Vännerna kompletterade med Shoppingsamvetet anlände i den mest fullpackade bil jag sett, det tog två fulla rundor med båten innan allt var över. I deras packning ingick en rensning av deras ölförråd och ett praktiskt tillbehör, därför är de förlåtna.
DSC_1131
Skägglurken dök upp dagen efter men det är en trist typ som gick och la sig mitt på dan för att sova och därför missade någon öl.

Vädret var obarmhärtigt soligt så bryggan förvandlades snabbt till en människofylld grillbricka i solen, där skinnet snabbt blev rött och ölen blev varm och alla, minus 1, tvunget hoppade ner till fiskarna stup i kvarten. Damcoachen måste helt klart döpas om till Herr Säl efter flitigt umgänge med bojen.
DSC_1135.JPG

Flying Dog Pale Ale
Först ut på den kombinerade  grillbrickan och ölbryggan var Flying Dogs Pale Ale, en öl som är lite söt med en viss syrlighet, gräsig kort smak, snäll beska och ganska fyllig. Men, nja, Birametern orkar bara upp till 5 av 10, mediokert.

DSC_1165.JPG
Från de Ölnördiga Vännernas ölförråd togs en Mikkeller Santas Little Helper 2015 mitt i sommaren. Bloggaren har inte skött sig och inte använt ölkameran på denna öl. Skäms. Kompenserar med en stämningsbild, det är ingen ordning på allting. Santas Little Helper är en ganska söt och fyllig historia med en del humle och toner av kaffekola och passar bättre till julsill än sommargrillat. Birametern når 6 av 10, hyfsat.

Maten blev ganska kvickt uppgrillad och tillika uppäten och för att komplettera med inköp av mat och öl planerades en trip till Östhammar. På ett av Östhammars fik intogs lunch innan öl skulle inhandlas på Systemet, men där blev det tji. Det finns inget Systembolag i Östhammar! Bloggaren har bestämt för sig att han varit på ett bolag där men Google säger att jag har fel.

Det är inte så långt till Öregrund och närmaste bolag men i Öregrund är det trångt, som vanligt på sommaren. Hur smart är det att färjkön till Gräsö går rätt genom hamnen där ALLA är och ALLA skall äta, köpa glass, shoppa och flanera?
Väl inne i den efterlängtade butiken konstateras att det intressant ölsortimentet är ganska litet och inte så intressant. Varför har man Brewdog Punk IPA på både burk och flaska? Det lokala sortimentet är förbryllande, öl från Leufsta Bryggeri förstår jag, men Stallhagen på Åland, är det lokalt? Öregrunds Dryck som utger sig vara den lokala utmanaren saknas med deras Öregrunds Ale och Öregrunds Lager. Den bryggs nämligen i Uppsala och är icke beställningsbar!

Leufsta APA.JPG
Leufsta APA från Leufstabruk Bryggeri i Lövstabruk är, trots påstående om amerikansk, mer brittisk. Den är mycket maltig och knäckig med lite jästsmak och toner av majs. Birametern gnetar sig till 5 av 10, mediokert.

Leufsta IPA
Nästa öl från bryggeriet med den gammalmodiga stavningen är Leufsta IPA. En ganska tunn öl med en del maltsötma och lite snålt med humlen. Mycket brittisk. Birametern drar sig till 5 av 10, mediokert.

Maten tar ideligen slut och i samband med att Doktor Gullan skall lämnas och Headbangarn med Kallskänkan hämtas vid SL:s sista utpost år detta skall det kompletteringshandlas.
Systembolaget i Hallstavik har även de Punk IPA på både burk och flaska. Det lokala sortimentet består av öl från Skebo Bryggeri och Västergårdens Bryggeri i Norrtälje samt, även här, Åländska Stallhagen. Jag har tidigare provat öl från Skebo och Västergården och de faller inte mig i smaken, de är alldeles för maltigt söta.

Southside Brewing Western Pacific IPA
Inte så lokal är Southside Brewings Western Pacific IPA som bara är lokal i Västerbotten och Skellefteå. Smaken är ganska fyllig,har en bra beska, en del tropisk frukt men är lite för knäcksöt. Birametern tar sig till 6 av 10, hyfsat.

Nästa par som dyker upp på detta Bed & Breakfast med skärgårdens bästa ölsortiment var Ingenörden och Möjaprincessan som hade tagit med sig försvarliga mängder av den fantastiska Fetaosten, mycket god mixad med vitlök och olivolja till grillat. Även de skulle bada. Vad är det med folk?

SKA Modus Mandarina
Amerikanska SKA Brewing är stabila och brukar se till att deras öl är bra så även denna Modus Mandarina som är en Modus Hoperandi men humlad enbart med tyska mandarinahumlen. Den har en bra beska, har mycket tropisk frukt, främst mandarin och är torr. Yummy stuff. Birametern pilar upp till 8 av 10, mycket välsmakande.

Brewdog Elvis Juice
Att hälla grapefruktjuice i öl, kan det fungera? Uppenbart gör det så. Brewdogs Elvis Juice har mycket tydlig grapefrukt i doften, mindre i smaken, rund beska och är balanserad. Birametern tar sig glatt till 7 av 10, välsmakande.

De ständigt runt riket och världen pendlande Russian Girl och The Blues hittade också ut ett par dagar mer eller mindre direkt från Umeå och Arlanda innan det blir Ludvika och Eskilstuna.

Av och till förvandlades grillbrickan till träningslokal där huvudaktörerna var Mitt Hjärtas Utvalda, Shoppingsamvetet och Konsultinnan. Den solande Kallskänkan drogs med i den allmänna träningsivern och undrade efter 20 sit-ups; Hur hamnade jag i det här?

På vägen hem inför jobbstart och andra pilkter tyckte större delen av passagerarna i bilen att vi skulle äta lunch i Hallstavik. Uppenbart känner de inte till hur matställena är där.
Det blev den kombinerade grillkiosken, kebab och pizzastället med dess spelautomater men som faktisk har rättigheter och serverar två sorters öl, 33cl och 50cl. En sparsam dekor av gamla ölburkar, typ 4st, gav en liten nostalgikick för att den innehöll min ungdoms favoritöl Starkbock från Bockens Bryggeri i Gävle.
39252.jpg

PKLK Strömma Krogs OPA!
Järnhandlaren och Festfotografen bjöd oss på en båttur runt Värmdö i en tvålkopp av polyester och glasfiber framdriven av japanska 4-taktshästkrafter, en mycket trevlig tripp på drygt 45 sjömil med matstopp på Strömma Krog.
Strömma Krog förvånde med att ha en egen öl bryggd av PKLK i Tyresö kallad Strömma Krogs OPA! Vad OPA står för vet jag inte men smaken är fruktig, humlig, besk och fräsch. En positiv överraskning. Birametern drar upp till 8 av 10, mycket välsmakande.

Nu är semestern slut för denna gång och det återstår bara att anpassa sig till arbetstider, fredagsöl på The Balcony och kommande systemsläpp, men sämre än så kan man ha det.

Musiktips: Freddie Wadling.

Lappländska fjäll

Under vår första semestervecka hoppade vi på den norska konkurrenten till det skandinaviska flygbolaget och denna konkurrent tog oss från Ölkylen till ett 25 gradigt Kiruna och då talar vi plusgrader. Enligt klimatinformationen ur broschyrerna som hämtades upp på turistinformationen och lästes med utsikt mot Kiruna kyrka under intagande av lunch på det ytterst mediokra, men bland Kirunabor så populära, Spis Mat och Drycks uteservering fann vi att det kan vara 20-25 grader under någon enstaka dag på sommaren. Med andra ord, vi hade i alla fall tur med vädret. För övrigt anses Kiruna kyrka vara Sveriges vackraste. Döm själva.
20160721_142557
Efter lunchen klämde vi oss i hyrbilen, den Volvo S60 vi fått efter att vi, enligt hyrbolaget, blivit uppgraderade från en VW Golf till större bil. Volvon var trång och slö med växlingsindikator, bränsleekonomimätare och en varvräknare som jag först trodde var tankmätaren. Tankmätaren förstod vi inte alls men efter att ha konsulterat instruktionsboken insåg vi hur den fungerade. Användarergonomi, no way! Utrymme, no way! Hade hellre haft Golfen, tyska bilar är det ordnung på och är det inte det så ser man till att det är det och det finns plats för människor uppväxta på Saurkraut, Knödeln und Schweinhaxe.

Vägen till Björkliden, som var målet, är vacker men ack så öde, som 08 är det svårt att fatta att det finns ingenting, absolut ingenting utom någon enstaka stuga och en oerhörd massa vacker natur under den timme de 10 milen till Abisko tar.

DSCN7468

Restaurang Lapporten där middag skulle intagas visade sig ligga i Hotell Fjället där vi bodde, har en vidunderlig utsikt över Torne träsk och Lapporten och serverar mat med lokal anknytning där ”smakupplevelsen är i fokus”.
DSCN7505
Detta gällde inte ölen som var det vanliga trista standard sortiment som Spendrups ligger bakom. I baren frågade vi efter lokal öl som med norrländska mått borde kunna täcka Lappland, Norrbotten, Västerbotten och kanske till och med Ångermannland, Jämtland och Medelpad. Svaret vi till vår stora besvikelse fick, var att det mest norrländska de hade var Norrlands Guld. Men hallå, hur dålig koll får man ha, det enda gemensamma Norrlands Guld har med norrland är namnet, absolut inget mer, den bryggs i Grängesberg i Dalarna. Dåligt, besvikna valde vi att ta ett glas bubbel före maten istället för Spendrups bristfälliga produkter.
Maten däremot var mycket god, löjrom från Kalix, råbiff på älg med friterade björklöv och lättrökt reninnanlår med av restaurangen rekommenderade viner till smakade underbart gott.
Mätta och nöjda tog vi en runda för att se på midnattsljuset, midnattssolen missades med några dagar och är svår att se, man måste upp ganska högt för att inte fjällen i norr skall dölja solen, men fullt dagsljus var det och månen var mitt i Lapportens centrum.
DSCN7586

Dagen efter var det vandring till Låktatjåkka fjällstation som gällde, Mitt Hjärtas Utvalda har pratat om Låktavåfflan i veckor och för att få den måste det vandras i 10km och 750m uppåt. Vilka vyer! Snölegor och kristallklart drickbart vatten i så bäckar! Ja, en och annan mygg också.
DSCN7623

DSCN7704.JPG

DSCN7674

Låktatjåkko fjällstation har 18 bäddar och åtminstone enligt egen utsago, Sveriges högst belägna bar och att ölsortimentet är begränsat är förståeligt, allt fraktas med helikopter. Mitt Hjärtas Utvalda fick sin våffla och jag valde en The Tail of a Whale från Brutal Brewing (Spendrups) och efter vandringen så var den OK, men mer kritiskt är den tunn och blaskig med en svag aning av humle, lätt syrlighet och liten beska. Birametern vandrar så sakteliga till 4 av 10, ointressant.
Brutal Brewing A Tail of a Whale Ale

Middagen som serverades till alla 18 gäster samtidigt bestod av renskavgryta med pootatisstomp och lingon. Gott med renskav, pootatis är bukfylla och lingon hemskt. Efterätt i form av chokladbrownies, vaniljsås och hjortron och som var god om man undvek hjortronen, detta. enligt en del. norrländska guld som jag inte alls förstår mig på.

Efter frukost då den tillfälliga bekantskapen Fjärilsforskaren visade bilder på en svartstjärtad rödhake och den av rödhaken på honom orsakade gåshuden var det vandring tillbaka till Björkliden nu i nedförsbacke.
Ny fantastisk middag på Restaurang Lapporten med mer ren och ett kärt återseende av stenstranden där Silverfallet rinner ut i Torne träsk där jag kastade sten 1963. Även denna gång kastade jag sten.
DSCN7755.JPG
Sista dagen tog vi oss med den trånga och slöa Volvon längs den vackra vägen till Riksgränsen via Rallarkyrkogården i Torne Hamn. Lunch på Ebbes Kök i Katterjåkk som förutom den vanliga industrilagern hade öl från Libanesiska 961 Beer och medioker mat. Kan man gissa att ägaren har sitt ursprung därifrån? Dessa öl lockade dock icke efter en flukt på Ratebeer.

Från denna utkant av Kiruna kommun är det 132km utan trafikljus till kommunens huvudort Kiruna och flygplatsen.
Innan vi styrde sista biten mot flygplatsen var det dags för middag och på turistinformationen i Kirunas inrådan styrdes stegen mot Thai och Sushistället, det finns bara ett. Efter att vi blivit mätta konstaterades iskallt att Kiruna är inget matnäste.

Flygplatsen bjöd på 2 timmars försening av det skandinaviska flygbolagets Boeing 737 på grund av brand i Knivsta och tankningsförbud som följd av blixtnedslag på Arlanda. Flygplatsen bjöd förvånande nog även på Lapplands bästa ölsortiment tack vare ölintresserad personal i restaurangen och bloggaren kastade sig törstigt över en Hå:mle från Tjers Bryggeri i Överkalix. En öl som har en bra doft och smakav tropisk frukt. Ganska snäll med lång och stigande beska. Birametern drar upp till 7 av 10, välsmakande.
Tjers Hå:mle IPA

Mikkeller The Cloud Hopper Pale Ale
När väl det skandinaviska flygbolaget kom med sitt flygplan efter Arlandaproblemen och vi äntligen kunde lyfta visar det sig att de har Mikkellers The Cloud Hopper för servering ombord. The Cloud Hopper bryggs unikt för SAS och har en bra beska och är ganska torr med en del tropisk frukt och lång och god eftersmak. Birametern når en marschhöjd på 7 av 10, välsmakande.

Summa summarum: En oerhört fin naturresa med i huvudsak mycket bra mat och medioker öl och SAS leder flygbolagens ölkamp.