Fylliga britter

Av någon för mig lite oklar anledning har jag efter sommaren skrivit en del om engelsk eller brittisk öl, möjligen beror det på att semestern spenderades i nämnda region och att många pints provades. Generellt var dessa pints ganska svaga och blaskiga så i detta inlägg styrs näsan ner i glaset med det mer fylliga innehållet.

Fullers Past Masters
Fuller’s är ett Londonbryggeri som så många engelska bryggerier bygger på tradition och historia och som jag anser är lite överskattat.
Med tvekan införskaffades Fuller’s Past Masters 1905 7,9% ABV. En kopparfärgad helt klar öl med högt gulvitt skum som lämnar mycket rester på glaset. Doften är söt med tydliga inslag av malt och russin samt annan torkad frukt. Smaken är maltig, fyllig och söt, nästan helt utan spår av aromhumle. Mycket lätt syrlig. Den höga alkoholhalten är märkbar och ger en lite spritig och värmande känsla. Birametern drar iväg till 7 av 10, välsmakande.

Buxton Ring your Mother
Från Buxton 25km söder om Manchester kommer Buxton Ring Your Mother 1832 XXXX Mild på 9,5% ABV.  Enligt öldefinitionen ”mild” så har en mild måttlig beska, låg alkoholhalt och är maltig och ganska söt.
Upphälld i glas har ölen 2 cm offwhite-färgat skum som är ganska stabilt och lämnar lite rester på glaset, färgen är brun och disig. Doften är söt med inslag av sirap och apelsin, Smaken är ganska maltig med någon sötma med en förvånansvärt stor beska och en del humle. Smakrik och sannolikt ingen urtypisk ”mild”. Birametern pekar på 8 av 10, mycket välsmakande.

Maris Otter Vintage Ale
Maris Otter är maltsorten med stort M för brittiska bryggare och eftersom jag inte är översvallande förtjust i maltiga öl borde det ringa varningsklockor när en öl döps efter en maltsort.
Trots detta eller kanske mer beroende på utbudet på ett veghak i Örebro så provades Stroud Brewery Maris Otter Vintage Ale är på 7,5% ABV. Färgen är orangegul med lågt skum. Doften är mycket maltig med svaga inslag av söt frukt. Smaken är söt och knäckig med liten beska, någon syrlig syntetisk eftersmak och inslag av jäst. Frukten i doften saknas i smaken. Jolmig och spritig med förvånansvärt smal kropp. Birametern visar på 3 av 10, med tvekan drickbar.

Annonser

Oktober

800px-2011-07-12_Craterellus_tubaeformis_71471

Månaden som inleder Q4 som det så populärt kallas och en månad då lönnlöven rodnar och faller av, björkens löv blir gula och faller också av men det låter inte lika romantiskt.

Söndagen den 1:a oktober blir det komplicerat då Vegetariska världsdagen måste uppmärksammas av Ondagsveganen Russian Girl, kanske med en söndagsstek?
Vilket får mig att minnas när Den Skånska Talpedagogen chockade oss alla i Verona, genom att beställa T-bensstek, rare, efter att i lönndom ha konverterat från bönor till biff.

Husagan avskaffas i Sverige 1:a oktober 1858 vilket innebar att myndiga anställda inte längre fick agas, medan manliga under arton år och kvinnliga under sexton år fortfarande tilläts agas, fram till 1920.

Den 25:e får Miss Barilla vara uppmärksam, då är det Världspastadagen.
Personligen justerar jag almanackan lite lätt så att oktober får två den 25:e och hoppar över den 26:e som är Pootatisens dag. Jo, denna vämjeliga knöl borde rimligen stavas på detta korrekta sätt och stanna i jorden där den hör hemma.

Apropå mat kan man fundera på vad Bob Beamon hade petat i sig den 18:e oktober 1968 när han i sitt första hopp i OS i Mexico överträffade det gamla världsrekordet i längdhopp med 55 cm.

Öl då?
Nja, ingen supermånad men jag hoppas komma över Founder’s Mosaic Promise, Söderbärke Hoppy Golden Ale, Sigtuna Mashing up the World IPA, Fuller’ s Imperial IPA, Lervig Tasty Juice IPA och Poppels Projekt 011 NEIPA Lupulin.
Det lokala släppet innehåller betydligt fler, närmare bestämt 36 st, men kvaliteten har varit sisådär på många nya bryggerier. Inget släpp utan Brewski som det brukar heta och så även nu. Brewskis Pineapple Unplugged får antagligen sällskap i Ölkylen av ytterligare 6 öl där bryggerierna FWB Säbyholm och Pine Ridge är helt okända. Mer kända är Good Guys Brew från Karlstad, Värmland, som tidigare presterat bra.
När det gäller öl får vi inte glömma att Oppigårds Björn Falkeström fyller år den 3:e.

Apropå bemärkelsedagar så står de fagra damerna Festfotografen, Bubbeldamen och Blocketproffset för dessa i oktober.

Tänk på pocenten, Helge.

QuizImage4

Vad är det som händer?

Jag har i tidigare inlägg gnällt över att brittisk öl är blaskig och svag, men plötsligt, mitt i Brexit, blixtrar brittisk birahimmel till, och ner dimper det Fullers Imperial IPA på 10,5% och Buxton King Slayer på 8% samt Fullers Past Master 1905 Old Ale 7,9% på Systembolagets hyllor. Nu måste jag i och för sig erkänna att det funnits en och annan stark brittisk barley wine på systemets hyllor, ibland, men annars handlar det mest om runt 4,6%.
För övrigt samma hyllor där jag tycker mig noterat att alkoholhalten sjunkit på åtminstone svenska hantverksöl, de flesta nya IPO:r på dessa hyllor från dessa bryggerier är på 6,5% eller lägre mot tidigare ganska stabila 7%. Har Folkhälsomyndigheten något med saken att göra?

Åter till den brittiska alkoholchocken som de före detta kvällsblaskorna skulle uttryckt det och vars värde förövrigt som trovärdiga nyhetsspridare är mindre än noll.

Buxton King Slayer har provats tidigare både på fat och flaska och jag citerar en expert, det vill säga mig själv:
”Buxton King Slayer är en DIPA på för brittiska öl höga 8% ABV. En ganska ljus och disig dryck med ganska litet skum. Här är det massor av tropisk frukt med en snäll beska, fyllig smak och mjuk munkänsla och någon sötma. Birametern drar iväg till 9 av 10, världsklass.”

Fullers Past Master 1905 Old Ale står i Ölkylen och väntar på att smakas och deras Imperial IPA är inte åtkomlig förrän 20:e oktober. Ber att få återkomma i ärendet.

Ett litet praktiskt problem med åtminstone Fuller’s är att trots sina höga alkoholhalt så säljs de på 50cl flaskor och om Mitt Hjärtas Utvalda få se etiketten så vill hon inte inte dela flaskan med mig. Risken finns då att man blir fuller.

Vadå pocenten undrar kanske någon, men det handlar om dessa herrar, men strunta i idiotkommentarerna, men jag hittade inget bättre klipp.

Brittisk tradition

british beer.jpg
Engelsk eller brittisk öl, eller i alla fall ale, anses av en del vara urtypen av öl och höjs till skyarna av många som anser att världens bästa öl bryggs i Storbritannien.
Faktum är att britterna på 1400-talet och några hundra år framåt gjorde skillnad på ale och öl, dvs ale och beer.
Ale bryggdes traditionellt i England utan humle och öl/beer bryggdes då av nyanlända bryggare från det som från idag motsvaras ungefär av Nederländerna, Belgien och västra Tyskland och fick humlas fritt och var därför beskare än ale.
Det tog minst 300 år för britterna att acceptera den lite beskare drycken, och om de har gjort det än vill jag låta vara osagt.

Mina inte helt vetenskapliga studier i form av personliga besök på brittiska pubar visar att många, främst äldre besökare på nämnda utskänkningsställen föredrar den lokala alen som ofta har mindre beska, de yngre ofta väljer att genomföra sin dryckenskap med importerad öl/beer och på pubarna görs det fortfarande skillnad på ale och beer, nuförtiden är beer i de flesta fall lika med fabrikslager.
Samma studie visar att många av de hypade och hyllade brittiska ölen lyser med sin frånvaro på de flesta brittiska pubar där det, förutom några stora bryggerier, mest är lokal öl som gäller.
Utbudet av brittisk öl skiljer markant mellan brittiska och svenska pubar, även på så kallat brittiska pubar i Sverige.

Men, hur är det nu med bloggaren och hans förhållande till den brittiska biran?
En snabbsortering i det übernördiga kalkylbladet ger vid handen att jag vid dags datum provat 118 olika öl från de brittiska öarna, Irland inkluderat. Birameterns medelbetyg för dessa blir 6,5 av 10 möjliga.
Snittbetyget är intressant såtillvida att jag spontant tyckte det blev högt eftersom jag ärligt talat inte är helt såld på brittisk öl, men om jag tänker efter är det nog självklart.
Varför? Jo, innan jag började dokumentera mina smakintryck hade jag redan provat en del brittisk öl och vis av den erfarenheten har mina inköp som betygsatts inte omfattat dessa redan provade utan styrts av my dear friends, humle och beska.

Inlägget kommer inte innehålla någon recension av någon enskild öl utan generalisera, kanske grovt,  bland brittiska bryggerier och mina intryck av vad de presenterat mina smaklökar.

GettyImages-623991080-5947c5db5f9b58d58a704898
Nu ingår inte Irland i Storbritannien sedan 1921, men självständigheten tror jag inte påverkade ölen.
Irländska öl som Murphy’ s, Kilkenny och Guinness är svaga, mellan 4,2 – 5% ABV och generellt milda med en krämig karaktär och liten beska. I min ungdom, för några år sedan, när Guinness provades för första gången upplevdes den som fyllig och tjock. Referenserna ändras uppenbart.
Jag har provat Big River från det irländska hantverksbryggeriet Eight Degrees och detta är ingen typisk irländsk öl, det är mer åt amerkansk västkuststil. Om Big River undantas hamnar Birametern visar oftast runt 5-6, mediokert till intressant.

Innis-Gunn-Oak-Aged-Original.jpg
Skotska Innis and Gunn är ett ganska känt och bland Systembolagskunder populärt bryggeri med sina för närvarande sju öl på de svenska hyllorna. De ägnat sig glatt åt lagring på ek, whisky eller bourbonfat och kallar sig hantverksbryggeri vilket jag tycker är tveksamt. Ofta söta öl med låg beska och en ABV på 4,5 – 7% och Birametern har svårt att ta sig över 5, sällan över mediokert.

BrewDog-logo
Brewdog är även det ett bryggeri som ligger i Skottland och även det är flitigt representerat på bolaget. De har till exempel lyckats på in Punk IPA på både burk och flaska i samma butiker. Varför? Brewdog har egna barer, bland annat två stycke i Stockholm och kallar sig också för hantverksbryggeri vilket även här är tveksamt med tanke på dess storlek.  Ölen är i huvudsak av amerkansk IPA stil där de i den fall bryggt en basöl som sedan humlats eller smaksats olika. I deras sortiment finns allt från alkoholfritt till jippoölen The end of History på 55% ABV. Birametern visar vanligtvis mellan 6 och 8, intressant till mycket välsmakande.

beavertown
Beavertown Brewery i London levererar sin öl vanligtvis i burk och dyker av och till upp i Systemets tillfälliga sortiment. Ölen är inte stiltypiskt brittiska utan drar åt det amerikanska IPA hållet både i smak och alkoholhalt som legat mellan 5,4 – 8,7% ABV. Birametern har pekat på 7 till 8, välsmakande till mycket välsmakande.

buxton
Inklämt i Peak Distic National park sydost om Manchester ligger Buxton och Buxton Brewery. Ett ganska okänt bryggeri i Sverige som ibland hittas i det tillfälliga sortimentet och som för mig introducerades av Favoritkyparen på favorithaket Man in the Moon. Buxton är ett mikrobryggeri som brygger nästan vilken öl som helst och har bryggt öl åt det inte helt okända Omnipollo. Deras egna öl är inte stiltypiskt brittiska även om det förekommit och de är svåra att stilbestämma. Alkoholhalt mellan 4 och 13,6% ABV. Generellt har Birametern gett ganska bra betyg, 6 till 9, intressant till världsklass

fullers-logo
Lika välrepresenterade som Brewdog på bolaget är Fullers Brewery från London och som så många brittiska bryggerier har en lång historia. Fullers sträcker sig namnmässigt till 1845 då Fuller, Smith and Turner drog igång. Ett ganska traditionellt brittisk bryggeri som bygger på traditioner och så vidare och har i huvudsak traditionella brittiska öl i sortimentet, med andra ord milda, maltsöta med örtig humle och alkoholhalt på 4,5 – 6% ABV. Birametern visar 5 till 6, mediokert till intressant.

stacks-image-3e240cc
Siren Craft Brew i Finchampstead väster om London har vid ett fåtal tillfällen kunnat köpas i Sverige men hittas på en del pubar. De brygger i huvudsak öl i amerikansk IPA eller pale ale stil på 3,6 – 8% ABV men annat förekommer.  Birametern har visat mellan 6 och 9, intressant till världsklass.

kernel
Londonbryggeriet The Kernel har ölvärldens tråkigaste ölnamn och ölvärldens tråkigaste etiketter och har inte hittills kunnat köpas i butik i Sverige men om man har tur kan de hittas på pubar av och till. Ölstilen är mestadels välhumlad amerikansk IPA med en ABV på runt 7%. Birametern utslag visar 7-8, välsmakande till mycket välsmakande.

Vad ville jag med detta generaliserande av ett fåtal brittiska bryggerier? En sak är säker och det är att det finns en stark tradition bland brittiska bryggerier. Min personliga uppfattning var innan detta inlägg är att traditionell brittisk bira är ganska blaskig med liten beska, mjuk och krämig och har en mild karaktär på humlen.  Denna uppfattning kvarstår och det glädjer mig att se att de brittiska mikrobryggerierna ser bortom dessa djupt rotade traditioner och förser oss med mer smak.

Beingbrittish

Pickla ofiltrerad Pils

Nynäshamns Pickla Pils Ofiltrerad

Pickla Pils Ofitrerad på 4,8% ABV från Nynäshamns Ångbryggeri beläget i, just det, Nynäshamn, är en öl som fått mycket uppmärksamhet och blivit smått hypad. Delvis kanske för att bryggeriet startade 1997 och att det var ett av de första mikrobryggerierna.
För mig personligen var nog deras Bedarö Bitter en av de öl som väckte mina slumrande smaklökar till liv någon gång runt 2010-2011.

Nynäshamns Ångbryggeri döper alla sina öl efter orter eller öar i kustområdet runt Nynäshamn och Pickla Pils är egentligen döpt efter ön Sandskär som bland lokalbefolkningen kallas för Pickla Hej och som ligger c:a en nautisk mil nordost om Dragets Kanal och skall vara en pils med ”en rejäl dos av den tjeckiska humlen Saaz”.

Ölen är lätt disig och ljusgul med 1 cm vitt skum som sjunker fort och lämnar lite rester på glaset. Doften är maltsöt och brödig med mycket svaga toner av citrus. Smaken är även den maltig och söt med svaga toner av jäst. Beskan är ganska lätt och kommer sent, något tunn. Absolut ingen dålig öl men som den humlejunkie jag är, så kan jag bara konstatera att detta är inte min pilsner och mina smaklökar reagerar knappast på den tjeckiska humlen. Birametern segar sig till 5 av 10, mediokert.

Privatimporterat

När undertecknad med äkta hälft hojjade runt bland blaskiga brittiska bira i Wales i somras passade de nyblivna Solnaborna Russian Girl och The Blues på att låna den tyska bilen och lämna råttorna i Solna för Russian Girls rötter i det södra grannlandet Danmark. Dessa rötter sträcker sig nästan ända till Vejle och i Vejle finns Havnes Vin & Tobakshus som har ett mycket trevligt ölutbud.
Solnaborna försågs med shoppinglista med adress, karta, öppettider och telefonnummer för att kunna hit dit när det var öppet och då för att kunna inhandla en del drycker som tack för lånet av bilen. The Blues blev så exalterad av butiken och dess sortiment att han köpte en egen låda.

Rogue 8 Hop IPA.JPG
Från shoppinglistan valdes Rogue Ales 8 Hop IPA på 8,9%. En bärnstensfärgad öl med med ljust guldbrunt skum som sjunker ganska fort och lämnar mycket rester. Doften är fyllig med humle och lite maltsötma. Smaken är även den fyllig och med en ganska snäll beska, en del tallbarr och mycket humle samt ganska. Birametern tar sig med viss tvekan till 7 av 10, välsmakande.

Rogue Brutal IPA.JPG
Rogue Brutal IPA 6,3% ABV. 3cm skum som lämnar mycket rester på glaset, något grumlig med en färg som drar åt orange. Doften är tydligt maltig och brödig med svaga toner av kåda och ciutrus. Även smaken är maltig med en del bröd samt en del sötma. Fyllig och mäktig men något humletrött. Birametern når 6 av 10, hyfsat.

Dry and Bitter Fat and Fruity.JPG
Danska bryggeriet Dry and Bitters Fat and Fruity på 6,2% ABV doftar av tropisk frukt. Ölet är ganska grumligt med 3cm offwhitefärgat skum. Smaken innehåller en del tropisk frukt med någon lätt sötma, fyllig med ok beska. Birametern tar sig till 8/10, mycket välsmakande.

Sierra Nevada Tropical Torpedo IPA.JPG
Sierra Nevada Tropical Torpedo IPA på 6,7% ABV är en ”snällare” variant på deras Torpedo Extra, med lite lägre alkoholhalt och där humlen fokuserat mer på tropisk frukt. Ölen är ganska disig. Smaken innehåller mycket tropisk frukt, en mjuk och snäll beska och är fyllig. Birametern tar sig till 7 av10, välsmakande.

September

H-märke
Månaden inleds med att Konsultinnan fyller ett halvt sekel, hipp hipp hurra!
Detta sker två dagar innan högertrafiken gör det samma.
Själv minns jag med nostalgi H-märkena som fanns i rött eller blått som kunde hämtas på OK och prydde min cykel så vackert, samt låten Håll dig till höger Svensson med Telstars som spelades på radio och på vår svartvita TV och låg på Svensktoppen.

På dagen 398 år innan Skyltmakaren (f.d. MG-mannen) föddes invaderades Älvsborgs fästning av danskarna.
För övrigt är The Blues född på samma septemberdag som Marcus Wallenberg dör.

På den första höstdagen 1560 blir Erik XIV kung och samma dag 8 år senare tillfångatas han och kapitulerar som kung, efter att inte helt kommit överens med sina bröder och resten av hans släkt och folket. Tufft läge. Att hans död orsakats av ärtsoppa lär vara en myt, säkert är dock att han förgiftades. Första höstdagen? I kungliga huvudkommunen är det den 29:e, i snitt.

När jag ändå är inne på mat så skall inte hummerpremiären den 25:e glömmas, eller messmörets dag den 19:e.

27:e september föddes Jagn Teigen som har den tveksamma meriten att vara den enda, hittills, som kommit sist två gånger i Eurovison Song Contest.

Öl lanseras i mängder, lite drygt 110 stycken i de olika sortimenten och släppen, varav 10 stycken fullständigt ointressanta oktoberöl och en hel del annat som inte intresserar.
5 st som skall spanas in lite närmare är Brewski Threefourteen IPA, Founder’s Redankulous IPA, Magic Rock Hypnotist IPA, Buxton King Slayer och Evil Twin Pink Lemonade IPA.
Men misströsta icke, trösten för törsten finns i det lokala sortimentet där jag hittat 16 st intressanta objekt att prova på The Balcony när kvällarna blir allt mörkare.
Buxtons King Slayer har jag provat både på fat och flaska på favorithaket Månen och vill för allt i världen inte missa den.

Kul att de fantastiska ölen Amazing Haze från Stigberget, New Sweden från Oppigårds och Oskar Blues IPA med sina 8:or från Birametern kvalar in i fasta sortimentet.

Musiktips: En gammal dicodänga aktuell denna månad.