Historia

Hoppy New Year!

2020 måste nog anses som ett väldigt annorlunda år med pandemi och nedstängningar och socialt avstånd med färre krogbesök som konsekvens. En ny, sannolikt ofrivillig, kändis i form av Anders Tegnell har vi också fått.
USA har fått en ny president men den föregående vill inte frivilligt lämna posten utan skyller just på posten att han blev bortröstad från posten. Säga vad man vill om Trump men han har i alla fall inte startat något nytt krig men han agerar som en trotsig tre-åring som inte får sin vilja igenom och ligger och sparkar på golvet.

Pandemin har på de flesta fronter skapat kaos, oreda, taskiga affärer och varsel under året och under våren såg bryggerierna sina försäljningskanaler försvinna och kronofogden närma sig för att krogarna inte besöktes. Därmed köptes inga öl och dessutom stoppades beställningsmöjligheten av de lokala sortimentet på Bolaget.
Dock bara till en början, beslutet omprövades ganska raskt och möjligheten återinfördes relativt raskt. Det innebar att alla bryggerier gav järnet med att sälja via den enda kanal som stod till buds, det vill säga Systembolaget, vilket märktes på att antalet lanserade lokala öl ökade kraftigt.

Flitens lampa har lyst under året vilket medförde att det provades 426 nya olika öl från 191 bryggerier och 18 länder. 263 av dessa öl var svenska.
Jämfört med 2019 har det provades betydligt fler öl men det är enbart statistik och beror på en något ändrad inhandlingsstrategi, under 2020 har det handlats färre öl av varje sort vilket då ger fler nya öl och fler bryggerier.
Årets snittbetyg landar på 7,0 av 10.

Den svenska Humlekampen vinner återigen västkusten med ett snittbetyg på 7,1 av 10 på 116 öl mot ostkustens 6,4 av 10 på 91 öl om fantombryggarna Omnipollo räknas in bland dessa, annars blir det 6,1 av 10. Det är bara Hop Notch från Vaxholm som på allvar tagit upp kampen, kiwikillarna på Ekerö i Nordic Exposure försöker så smått och Mariatorgets IPA v5 hänger på. Omnipollo är alltid att räkna med men är det ett ostkustbryggeri? Annars så är ostkusten ganska humletrött och helt frånåkt inte bara av västkusten utan även av resten av landet som med draghjälp av Apex, Oppigårds och Ten Hands får ett snittbetyg på 6,8 av 10.

44 nya bryggerier har hittat in i Ölkylen under det gångna året, av dessa var 25 svenska.

Ryssland och Thailand gör som öl-länder premiär i kalkylarket så ävenledes Nord-Irland som i och för sig ingår i Storbritannien men när det handlar om fotboll och öl får de likt Skottland och Wales hissa egen flagg och England får lita på sina egna ben.

Årets bästa öl delas av inte mindre än fyra stycken tiotaggare, Apex Asmodeus DIPA, Gipsy Hill Moneybags, Omnipollo 8-tuple Dry Hopped Fatamorgana samt Omnpollo/ Other half Trickier Than Your Average.

Årets bottennapp är Into the Woods DIPA från Åre Bryggcompagni som på något sätt är fyllig men smaklös och det fungerar helt enkelt inte med mina smaklökar, 3 av 10, nåt annat, tack.

Bästa bryggeri är svårt att utse, jag har provat 2 öl från Duckpond som med dessa två fick 8,5 av 10 i snittbetyg men jag tycker inte att bara två öl representerar ett bryggeri speciellt väl. Likaså danska Dry & Bitter som får 9 i snitt på 3 provade öl.
Stigberget imponerar på sitt sätt med ett snittbetyg på 7,89 på 19 provade öl. Engelska Gipsy Hill och Wylam har inte heller misskött bryggverken, 7 respektive 6 öl och 8 respektive 8,33 i snittbetyg.
Slutligen Omnipollo och Apex som båda får 8,33 i snittbetyg på 9 öl vilket gör att jag anser dem som finalister till årets bästa bryggeri.
Omnipollo tar dock hem den jämna matchen i förlängningen tack vare två 10-poängare, Apex hade ”bara” en.

Årets mesta bryggeri blev Stigberget som klämde till med 19 nya provade öl.

Årets nykomling eller uppstickare blir värmländska Ten Hands Brewing som lyste upp tillvaron med 6 öl som landade på ett snittbetyg på 7,7 av 10.

Att utse årets sämsta bryggeri är lite väl elakt och många bryggerier har enstaka bottennapp men Österlenbryggarna har inte lyckats alltför väl med de 3 öl jag provat från dem.

Årets felbeskrivning går till Fjäderholmarnas In i Dimman Hazy IPA som varken var dimmig eller hazy utan klar som en julsnaps.

Årets mest eftertraktade öl var nog återigen Stormaktsporter från Närkes Kulturbryggeri där hastigheten på internetuppkopplingen avgör om man lyckas få tag i någon öl eller inte. Jag hade snabb uppkoppling.

Trenderna under 2020 var alltmer burk, betydligt högre priser, mycket suröl och en hel del TIPA, det vill säga trippel IPA och inget belgiskt blindskär. Förresten, vart tog Brut IPA vägen?